Eftersom att värkarna inte gjorde så jätteont & var hanterbara så fick jag följa med till affären när Annika, Richard & Pappa skulle åka & handla något ätbart.
Vi köpte en massa saker, mest godis & så, hehe.
Jag var helt tvungen att ha päronsoda, djungelvrål & kexchoklad så det fick jag.
Vi köpte även lite tidningar, bl.a. en sudoku tidning till mig.
När vi kom tillbaka till förlossningen så tog dom in ett gåbord & en sån där stor boll, så satt jag där på min boll & löste sudoku, såg nog lite roligt ut.



Nästa undersökning var klockan 23:50 & då var jag öppen ungefär 4.5 cm så dom bestämde att om ingenting hade hänt innan klockan 2 så tar dom hål på hinnorna då.
Så jag satt där på min boll tills nästa gång bm kom.
Inget hade hänt så hon satte in en skalp CTG (eller vad det nu heter, en sådan som sätts fast på bebis huvud & mäter hjärtljuden istället för att ha en grej på magen) & tog hål på hinnorna.
Först så förstod jag inte att hon gjorde det så jag trodde att jag hade kissat på mig eftersom att det inte kom så mycket.
Men sen så tog hon en tjockare grej & gjorde hål igen & då forsade det ut vatten!
Det var en jätte konstig känsla, det går inte riktigt att förklara.

Vid den här tiden hade jag bytt om till sjukhusrocken & hade på mig sjukhusets otroligt sexiga nät-trosor.
Efter att vattnen hade gått så var jag tvungen att ha en sådan där jätte binda som ser mer ut som en blöja för vuxna, dom är verkligen stor, gigantiska faktiskt!



Låg kvar där i sängen & kände att värkarna började göra ondare så jag fick lustgas (min bästa vän).
Det hjälpte till en början men sen började värkarna göra ont på riktigt så jag bad om epidural & läkaren kom redan efter en kvart, klockan 02:35 (kärlek till den mannen, hehe).
Det var bara bedövningen som gjorde ont, att sätta epiduralen kändes bara som ett lätt tryck mot ryggraden så jag blev lite förvånad när han skulle gå därifrån, förstod inte att han var klar.



När epiduralen började värka var jag i himmelen.
Den+lustgasen gjorde verkligen underverk.
Gick runt i korridoren några varv med gåbordet & droppställningen.
Det var det enda negativa med epiduralen, att dit jag gick, skulle ställningen följa med, blev lite jobbigt att kissa då.
Aa, & att det kliade överallt på kroppen så jag blev galen.

Klockan 03:55 var det dags för undersökning igen & jag var då öppen 6cm & tappen var helt utplånad.
Vid 6 tiden hade jag fått en ny barnmorska & jag var öppen 9cm.
Jag har inte så mycket minne från den här tiden, tackar lustgasen för det.
I mitt huvud känns allt som en enda röra & det känns som tiden gick mycket fortare än den gjorde.

Klockan 6:45 startade krystvärkarna & det var det värsta jag varit med om i hela mitt liv, det gjorde fruktansvärt ont & jag önskade att jag var död.
Kändes som om jag skulle skita ut ett helt hus (ursäkta ordvalet).
Jag klämde sönder Richards hand & när dom sa att det bara var några krystvärkar kvar så ville jag ge upp & åka hem igen (sa det aldrig högt dock) men han kom vid nästa värk.
Så klockan 07:11 var det äntligen över, framstupa kronbjudning & han skrek på en gång.
Smärtan var som bortblåst så fort han kom ut & känslan när jag fick upp honom på bröstet går inte att beskriva med ord, det var helt klart den lyckligaste stunden i mitt liv!

Hampus bara någon sekund gammal:

Fredagen den 8/10 fick jag värkar vid 6 tiden på kvällen, dom kom ungefär var 10e minut men de blev snabbt tätare & tätare emellan så klockan 8 ringde vi till förlossningen & dom bad oss komma in för koll, så jag & pappa satte oss i bilen & åkte in till sjukhuset.
Men innan det så ringde jag till älskling som satt på tåget hem & berättade att jag skulle åka in, så han bestämde sig för att vända & åka tillbaka igen.
Plus att Annika som också skulle vara med på förlossningen hade åkt till stockholm, så hon var tvungen att åka tillbaka hon också.
Så jag kände mig jätte dum!

På sjukhuset fick jag först lämna urinprov & sen fick jag ligga med CTG-kurva i en halvtimme ungefär, sen efter det så undersökte barnmorskan mig & kollade om jag hade öppnat mig något, jag var bara öppen för fingerblomman, men jag hade värkar med 2-3 minuters mellanrum så fick jag välja om jag ville stanna kvar eller åka hem eftersom att det var på g.
Jag har aldrig gillat sjukhus så speciellt mycket så jag ville åka hem & äta, ladda kameran (som vi hade glömt hemma) & så.
När vi kom hem så kom Annika & Richard efter ett tag.

Jag kunde inte sova den natten, tror jag sov max 2 timmar sammanlagt.
På morgonen hade jag knappt några värkar kvar alls så jag började tänka att det aldrig skulle komma någon bebis, att det var falskt alarm igen.
Senare på dagen så åkte vi & handlade till BB-väskan & fixade klart den, hade inte hunnit gjort det än eftersom att jag bara var i vecka 37.
Jag hade bara någon enstaka värk på hela dagen, men däremot kände jag ett enormt tryck neråt & det ilade & gjorde ont.
Vet nu att det var för att bebisen fixerade sig.

På söndagen sov jag länge, men inga värkar så jag hade gett upp hoppet helt.
Richard skulle åka tillbaka på måndagen & jag hade dåligt samvete över att Annika inte kunnat stanna kvar i Stockholm.
Vid 6 tiden på kvällen (samma som på fredagen) så kom värkarna tillbaka igen, kommer ihåg hur glad jag blev, haha, att man kan bli så glad för lite smärta.

Värkarna kom ofta & Richard började få lite smått panik eftersom att vi var hemma hos hans mormor & morfar.
Han smsade min pappa & Annika & frågade vad han skulle göra men ingen av dom svarade på ett tag.
Efter en stund så fick vi tag på dom i alla fall & pappa kom & hämtade oss.
Vi åkte hem till mig & började klocka värkarna på varktimer.se, dom kom varannan minut & varade i ca 1 minut så klockan 10 över 8 ringde vi in & så fick vi komma in på kontroll igen.
Det kändes bättre att åka in den här gången eftersom att allt var fixat & klart & Annika & Richard var med.
Men så väl innne på förlossningen när jag låg där så började jag få lite panik, jag höll på & sa att vi var tvungna att åka hem igen för jag skulle minsann titta på min storebrors nya tavla & jag skulle ju göra engelskaprov dagen efter i skolan.
Det var väll egentligen så att jag ville hitta något positivt med att åka hem igen så att jag inte blev allt för besviken sen när jag skulle vara tvungen att göra det.

När barnmorskan (det var samma som på fredagen så det kändes bra) undersökte mig kl 21:15 så sa hon att det kändes annorlunda än i fredags.
Tappen var 1cm,  bebis var fixerad & jag var öppen 4cm!
Jag blev så otroligt lättad när hon sa det, jag skulle inte behöva åka hem igen, jag skulle vara kvar & föda barn!

fortsättning följer...