Sandra -

Svar på frågor

nattiz om börja blogga själv igen?:

gör inte det jag gillar den här bloggen, men ja undrar bara, varför gjorde ni tjejer inte abort, själv är jag helt emot det men men tanken på att alla ändå gör det nu,

en annan fråga är hur ont gjorde det o födda?

o så vart är annas pappa?

och ni blev gravida nästan samtidigt verkar det som, har ni planerat det? :)

KRAM! :)

nattiz :

gör inte det jag gillar den här bloggen, men ja undrar bara, varför gjorde ni tjejer inte abort, själv är jag helt emot det men men tanken på att alla ändå gör det nu,

en annan fråga är hur ont gjorde det o födda?

o så vart är annas pappa?

och ni blev gravida nästan samtidigt verkar det som, har ni planerat det? :)

KRAM! :)

sv:

Sorry att det blev så att jag började blogga här istället, men anna tappade intresset för att blogga & då kändes det rätt så menlöst.

Först var det för att min pojkvän inte ville det.

Men sen så hände det en grej som gjorde att det var omöjligt, jag älskade bebisen i magen alldeles för mycket.

Det är väll olika för alla.

Jag hade förväntat mig att det skulle göra mycket ondare än det gjorde, värkarna vart helt okej.

Det var bara krystningen som gjorde ont på riktigt, kändes som jag skulle skita (japp!) ut ett hus eller något liknande. Aj!

Men som tur är så går den delen vanligtvis fort :) 26 minuter av smärta är helt klart värt det!

Nej, det var inte planerat, det var ödet, vet att det låter fånigt att säga så, men det känns verkligen så! :)

Angelica:

Hej har precis börjat läsa din blogg och undra bara hur gamla är du och barnet?

Och är pappan med i Bilden, hur gammal e han?

Och vad är det bästa/sämsta med att vara mamma, och det bästa/sämsta med att vara UNG mamma?

Jag skulle verkligen uppskatta ditt svar, och kan du inte svara på dom här frågorna och göra ett inlägg av det?

SV: Jag är 94:a, fyllde 16 för knappt 1 månad sen. Hampus är 2 & ½ månad, han föddes den 11 oktober :)

Ja, han är med, han är 1 år äldre än mig, alltså 17.

Det bästa är väll nästan allt, det är så svårt att förklara!

Det är underbart & skitjobbigt på samma gång.

Men det bästa just nu är väll att se hur han utvecklas, att han har ovillkorlig kärlek för mig & jag för honom.

Det sämsta är väll att man inte har samma fritid som förr, man kan inte göra som man vill längre, Hampus behov går före mina.

Det bästa med att vara ung mamma är att man orkar mer, förlossningen brukar gå lättare & sånt, biologiskt så är vi aldrig så redo att få barn som när vi är i tonåren.

Sen så är det ju att man kanske känner igen sig mer i barnet & sen att jag får vara med mer, typ om hampus får barn, så får jag vara med barnbarnen längre & kanske se deras barn och barnen efter det.

Om man tänker att Hampus får barn när han är 20, då är jag 35, så får hans barn barn när den är 20, då är jag 50, så får jag barnbarnsbarn när jag är är typ 65, och barnbarnsbarnbarn när jag är 80, aa , ni fattar :)

Det sämsta är väll att man förlorar massa vänner, men dom som försvinner bara för att man får barn var ändå inga vänner att ha. & så är det väll hur omgivningen ser på unga mammor, det kan ju vara jobbigt för vissa :)

Hoppas ni är nöjd över svaren, det är bara att fråga om ni undrar över något mer! :)

//love, Sandra

6 Kommentera mera! &hearts